Sofija

Det var vår och det var midnatt igen
och det var glädje och kärlek uti försommaren.
O med ögon av sorg och hjärtan i kras
närmar sig älvorna för varje glas.
Och älvorna kommer allt närmre, det isar så kallt.
å allting blev dimmigt och jag såg älvor precis överallt.

Så jag gick in och sov under tak
för att slippa att vakna igen som ett vrak.
Och jag kommer ihåg, jag kommer ihåg
hur älvorna dansade i sängen där du låg.
Och älvorna kommer allt närmre det isar så kallt
Så kom intill mig och prata ja jag kan prata om allt.

Och jag vet, jag har för lätt för att luras av glädjen.
Där älvorna dansar dit längtar jag jämt.
Och på var sida om huvet står änglar och sjunger
om glädje, om kärlek och om allt som har hänt,
som inte borde ha hänt.
Och ni kanske inte tror, men ni vill va' kloka visa män
å dom älvorna dansar nog aldrig tillsammans igen
tillsammans igen, tillsammans igen.

Det var vår och det blev morgon igen
och älvorna dansade ända fram till kvällen
Och allting jag såg, ja allting jag såg
var en dimma av det lilla som jag kommer ihåg.
Och ingen vet vad som händer på ängen så svart,
Nej, alla förtränger och glömmer denna försommar natt.

Och jag vet, jag har för lätt för att luras av glädjen.
Där älvorna dansar dit längtar jag jämt.
Och på var sida om huvet står änglar och sjunger
om glädje, om kärlek och om allt som har hänt,
som inte borde ha hänt.
Och ni kanske inte tror, men ni vill va' kloka visa män
å dom älvorna dansar nog aldrig tillsammans igen

tillsammans igen, för kloka visa män,
tillsammans igen, tillsammans igen
för kloka visa män, tillsammans igen.